I det i Sverige använda diagnostiska systemet DSM-IV definieras tvångssyndromet enligt följande kriterier:

A: Tvångstankar, impulser eller fantasier som upplevs påträngande men härrörande från personen själv och som personen har försökt upphöra med. Dessutom tvångshandlingar i form av konkreta eller mentala handlingar som personen känner sig tvingad att utföra, samt utförs för att minska att någon katastrof ska hända. Handlingarna har inte något tydligt eller rimligt samband till det som de ämnar stoppa.

B: Personen måste ha insikt om att tvångstankarna och tvångshandlingarna är orimliga eller överdrivna (Detta kriterium gäller inte barn).

C: Problemet orsakar ett signifikant lidande och är tidskrävande (tar minst en timma om dagen i anspråk), alternativt stör i betydande grad personens liv.

D: Om personens har andra psykiatriska diagnoser så är inte tankarna och beteendena begränsande till denna (t ex: till skuldkänslor vid depression).

E: Störningen beror inte på effekter av någon drog eller av någon kroppslig sjukdom.

Alla måste vara uppfyllda.

Att leva med OCD är mycket jobbigt för den drabbade och livskvaliten är dålig p.g.a. sitt funktionshinder.